28/4 – Slutskrattat på Bastiljen

Igår var jag uppe i Linköping för att uppträda på en komediklubb, ”Lkpg Ha Ha!”, för sista gången innan de stänger den nyöppnade arenan Bastiljen. De öppnade i januari och stängde igår. Det höll sig med andra ord nästan lika lång tid som Agneta Sjödins senaste förhållande. Anledningen till att Bastiljen skulle stängas ner var för att ”grannarna” (länsstyrelsen) ville inte ha någon sorts arena för ”popmusik”, enligt min uppfattning. Ja, det känns konstigt för mig med, att när de är väl medvetna att det ska komma en konsertarena så stänger de, så fort det kommer ”popmusik”, ni vet, de associerar popmusik med alkohol, droger och sånt. Länsstyrelsen ligger för övrigt i samma hus som Bastiljen… skit samma.

Det var på väldigt kort varsel som jag fick åka dit upp. Jag hade andra planer i torsdags på att gå på ett ”bodystep”-pass, inte för att jag varit på något liknande innan, men någon gång måste man börja bränna kalorier och känna på träningsvärk och då räcker det inte att sitta i vedboa och tälja trägubbar hela dagarna. Men runt tisdagen innan får jag reda på att just det passet blir inställt, och bara någon timma efter jag fick beskedet så får jag ett annat meddelande på twitter där klubbägaren från Lkpg Ha Ha! frågade om jag ville komma upp och köra. Så ja, passet var inställt, hade inget annat för mig, så det blev bara att ta bussen upp.

Detta var fjärde gången jag körde på Bastiljen, och jag vet inte riktigt varför men varje gång jag åker buss dit och tillbaka så tycker jag inte det är ett dugg segt, trots att det tar nästan fyra timmar, däremot när jag åker tåg till Stockholm, som tar tre timmar, så känns det bara som en evighet. Vad beror det på egentligen?

Jaja, nu om själva giget: fjärde gången gillt! Körde nästan bara nya grejer och vissa grejer kanske jag ruschade igenom lite väl snabbt, men jag lyckades hitta en ny rutin som verkligen gick hem hos publiken, ”The Vanishing Bandanna”. Här är ett videoklipp från igår med den rutinen, inte superbra kvalité men jag hoppas det duger!

Detta tricket är egentligen en klassiker, plus att detta var ett av de allra första tricken jag någonsin köpte över internet. Det var kanske 2005 som jag fick rekvisitan, och jag provade det någon gång, men jag använde den aldrig i min föreställning. Men för några veckor sedan kom jag på att jag hade detta liggandes någonstans, och så tänkte jag att det kan vara kul att få prova det nu på en stå upp-klubb, så jag rotade igenom alla mina lådor på vinden, och hittade det. Igår provade jag det för första gången på Bastiljen, och det blev succé! ”The Vanishing Bandanna” är nu på min fasta repertoar.

Notera också i klippet att jag har solglasögon på huvudet. Jag hade seriöst ingen aning att de satt där. Jag gick på, gjorde min grej, klev av, sedan satte jag mig längre bak i lokalen för att titta på de andra komikerna, sedan kliar jag mig bakom örat och känner nånting, sedan slänger jag händerna på huvudet och känner att, ja, jag hade glömt ta av mig solbrillorna. Ben, klubbägaren, står bakom och börjar gapskratta och sa till mig ”You had them on the whole time!”. Att jag inte märkte något?! Men nu när jag kollar igenom videon från igår så ser det ändå rätt snyggt ut, kanske ska ha kvar dom i fortsättningen?

Alltid jättekul att uppträda i Linköping! Fantastiskt kul kväll, och det är inte bara den här kvällen som jag säger det, utan det säger jag varje gång! :)
Hoppas vi syns igen!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s