7/5 – Stående ovation på Storan!

Häftig rubrik, eller hur? Nu tänker ni ”har han varit så bra att han fick en stående ovation??”… tja, jag vet inte svaret på det heller, men jag kan i alla fall säga att det blev en stående ovation… för publiken var ju ståendes. :)

Sedan uppträdandet i Berlin så fick jag en ledig dag däremellan, sedan tidigt på lördagsmorgonen fick jag bege mig hemåt till gamla goa göteborg! När jag är framme i Landvetter och ska ta flygbussen tillbaka börjar jag prata med chauffören på engelska, så det tog ett tag för mig innan jag förstod att jag var hemma i Sverige.

Så när jag kom hem fick jag börja göra mig i ordning för kvällens jobb på Storan i Göteborg. Det var någon musiktävling och jag skulle stå som mellanakt. Arrangören hade sagt till mig att jag skulle vara där klockan 18, så när klockan är strax efter 17 ringer dom och kollar så att allt är okej. Vad jag får reda på då är att jag inte skulle vara där kl. 18, utan det var då som jag skulle BÖRJA!

Då blev det, precis som i Berlin, turbopanik. ”Ta det lugnt” blev ”skynda dig som fan!”. Jag slängde på mig skjortan, slipsen och västen, och byxorna såklart. 45 minuter kvar. Som tur var kom min bror förbi med bilen så han kunde köra mig in till teatern, sedan fastnar vi inte långt ifrån ett supportertåg som tågar in mot Scandinavium och SM-finalen i handboll. Då var det 20 minuter kvar. Sedan kom jag dit, fick se scenen i all hast och allting gick jättefort och jag var hur stressad som helst och stängde ute allt annat. Det blev en hel del svordomar från mig själv till mig själv. Till slut lyckades de pyssla om lite i ordningen så jag fick en extra kvart för att göra mig i ordning. Tack och lov.

Storan, Göteborg.

Sedan fick jag lite tid att ge instruktioner till ljudteknikerna, roddarna och allt det där. Allting var jättestressigt tills sekunderna innan. Sedan blev jag introducerad av konferenciern och då var det bara att köra igång. Hela uppträdandet gick helt okej. Jag var kanske inte så jättefokuserad på grund av all stress sedan tidigare så jag hann inte bli nervös innan. Är man nervös så blir man mycket mer fokuserad, så det känns väldigt bra. Det var kanske knappt hundra personer i publiken, men det är inte riktigt den typen av publik jag är van att uppträda vid. De var där för att se och lyssna på musik, jag brukar uppträda för publik som är där för att ha kul.

Men det gick helt okej. Kunde gått sämre, publiken gillade det, men hade jag inte varit så stressad så hade jag kanske fått uppleva mer.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s